Går förändringsarbetet trögt? Gör vi inte samma bedömningar? Ger vi inte samma bemötande? Vill vi inte samma saker? Lugn, bara vi får en gemensam värdegrund så ordnar sig det mesta. Eller?

Nej, så enkelt är det inte, men förvånansvärt ofta hör jag att ”en gemensam värdegrund” är lösningen på en mängd problem och så sätter man igång ett arbete där alla ska involveras på ett eller annat sätt.  Helst både i arbetet med att ta fram en värdegrund och därefter när den ska ”implementeras”. (Vilket jag tror betyder att alla ska lära sig den överenskomna värdegrunden och vad den innebär.)

Jag har lite svårt med det här med gemensam värdegrund. Jag är inte säker på sambanden mellan värdegrund och beteende och jag är inte heller säker på att det är önskvärt med alltför mycket ”gemensam värdegrund”. För mycket av samma tänk tenderar att leda till konformitet och lydnad istället för utveckling.

En värdegrund kan ändå vara värdefull att ha. För mig funkar det exempelvis om man använder värdegrunden som en referenspunkt mot vilken man kan komma att ställas till svars; När du gör så där, på vilket sätt bidrar du till…? När du gör så där, på vilket sätt gör du det enklare för andra att …?

Då behöver man inte ha samma värdegrund. Då räcker det med att det är tydligt vad organisationen (ledningen) vill att medarbetarna ska bidra till när de gör det de gör. Vilket självklart även gäller åt andra hållet, dvs vad medarbetarna kan ställa ledningen till svars för att bidra till när den gör det den gör.

Har ni en värdegrund på din arbetsplats? Hur arbetar ni med den? Känns den som ett stöd och en vägledning i era diskussioner? Eller är det mest en massa ord på ett papper?