Jag möter ofta arbetsplatser som kännetecknas av tystnad. Där människor har gett upp försöken att komma till tals om  vad man gör och hur de och deras kunder påverkas. Där människor gör saker som de vet är fel, eller där de låter bli att göra det som är rätt. I sådana organisationer finns det ofta en mängd ”konstigheter”, mer eller mindre medvetna, som försiggår eftersom ingen protesterar eller pratar om vad som  sker. Man försöker hålla sig under radarn och hoppas att ingen upptäcker vad man gör – eller underlåter att göra.

I en tyst organisation slinker kvitton igenom som inte borde ha slunkit igenom. I en tyst organisation kan små fel bli väldigt stora innan de uppdagas. I en tyst organisation kan missförhållanden pågå väldigt länge. En tyst organisation blir därmed också en osund organisation – både för verksamhetens kvalitet och dess personal – där slöseri, konflikter, mobbning och oegentligheter kan frodas.

När jag hör om ofullständiga och tveksamma kvitton som i Göteborg stad eller Staffanstorps kommun eller om andra mer eller mindre bedrägliga förfaranden på Arbetsförmedlingens kontor i Arlöv så tänker jag att det där vore inte möjligt utan en tyst kultur på arbetsplatsen och att det är tystnaden som är det stora problemet, inte några kvitton hit eller dit.

Om tystnaden och lydigheten handlar dagens blogg på Gott Arbetsliv. Läs och kommentera gärna, här eller på gottarbetsliv.se.