I den del av stressforskningen som är inriktad på att förstå hur individuella personlighetsdrag bidrar till stress är grundantagandet att det är personlighetsdragen – överinvolvering, perfektionism, arbetsnarkomani – som orsakar stressen. Detta, argumenterar den danske forskaren Malene Friis Andersen i boken Nye perspektiver på stress*, är ett felaktigt grundantagande.

De handlingar som tolkas som överinvolvering, perfektionism och arbetsnarkomani är, skriver Friis Andersen, snarare ett beteende som medarbetaren tar till för att komma till rätta med verksamhetsmässiga och organisatoriska problem. Det som utifrån kan ses som överinvolvering etc är således resultatet av en osund situation – inte dess orsak. Att jobba hårdare, engagera sig djupare, hela tiden förbättra, är åtgärder som medarbetaren tar till för att överleva i ett arbetsliv som i allt högre grad kännetecknas av en sammansmältning av person och arbete. En utveckling som medarbetare såväl som arbetsgivare oftast ser som både fruktbar och önskvärd i en värld som strävar efter ”självförverkligande”. Om arbetet är en viktig del av detta självförverkligande går det jag gör inte att skilja från vem jag blir när jag gör det jag gör.

Överinvolvering etc kan åtgärdas genom att medarbetaren får lära sig att ”säga nej”, ”sätta gränser” och så i vidare. Det vill säga att det är individen som ska lära sig att inte vara så ambitiös. I Friis Andersens resonemang är de individuella åtgärderna – högt engagemang, ambitionen att det måste bli rätt och bra, att arbeta mycket – något man gör för att upprätthålla ”…selvforståelse, selvverd og realitetssans”. Helt enkelt att få ihop en bild av sig själv och världen som man kan leva med. Det är en fråga om psykisk överlevnad. Den fråga man behöver få ett positivt svar på blir då: Är mitt arbete tillräckligt bra? eftersom det är så betydelsefullt för svaret på frågan: Är jag tillräckligt bra?

Hur är det på din arbetsplats? Är det möjligt att göra ett tillräckligt bra jobb? Är det möjligt att få ihop en positiv självbild (identitet) när du/ni gör det ni gör på jobbet?

Läs fler inlägg i serien ”Nya perspektiv på stress”:

• Förstå dig själv…eller verksamheten?
• Orsak eller verkan?
• Chefens roll
• Stress som kollektiv process I
• Stress som kollektiv process II
• Stress som motstånd?
• Stress – en epidemi?

Inläggen baserar sig på boken Nye perspektiver på stress av Friis Andersen & Brinkmann (red) (2013), Forlaget Klim, www.klim.dk, Aarhus, Danmark. Det finns mycket annat som är intressant i boken och jag rekommenderar den å det varmaste. Boken kan köpas på Adlibris.com.