Hur ser en utredning ut? är en vanlig fråga från potentiella kunder och då avses hur den skriftliga rapporteringen ser ut. Vid utredning görs alltid en relativt omfattande rapport. Någonstans mellan 20-50 sidor är rätt vanligt. Då ingår underlag, problematisering, bedömning och rekommendationer. Alla utredningar / rapporter ser olika ut men det finns några hörnstenar som alltid är med. De är:

1) Bedömningsunderlaget: Det vill säga den eller de berättelser som blir resultatet av fokusgrupper eller intervjuer. Vad är det de berörda på arbetsplatsen ser som problem och glädjeämnen i verksamheten?

2) Arbetets karaktär och omvärld: Arbetsplatsen är inte en verksamhet avskild från eller opåverkad av omvärlden. Den har ett uppdrag, den har en särskild karaktär, den har utmaningar – i dagsläget såväl som i framtiden – och den är en del av ett samhälle som påverkar både verksamheten och de enskilda människorna i den.

3) Aktuell forskning: Vad finns det för forskning som är relevant med anledning av verksamheten karaktär och utmaningar och de problem arbetsplatsen beskriver.

4) Bedömning: Vad ser jag för risker med det organiserande som beskrivs i bedömningsunderlaget? På vilka grunder ser jag dessa risker?

Den skriftliga rapporten är således starkt kopplad till aktuell och relevant forskning inom området och till de utmaningar verksamheten måste klara av. Det hjälper ju inte att ”bara ha det bra” eller trivas på sin arbetsplats. Man är där för att göra ett arbete. Utredningen är därför alltid inriktad på att förstå hur organiserandet gör det enklare eller svårare att åstadkomma en god verksamhet och en sund arbetsmiljö för de berörda.

Med de fyra hörnstenarna som grund formas en skriftlig rapport. Omfattningen av de olika delarna eller hur explicit de uttrycks i respektive rapport varierar. I en del ingår endast en sammanfattning av bedömningsunderlaget i andra är det en central del, i en del är framtidsdiskussionen en stor del medan i andra är den mest underförstådd och så vidare.

Rapporten är dock alltid väldigt nära den vardag man har beskrivit och den innehåller alltid någon form av problematisering av det organiserande som beskrivs samt en rekommendation om hur man kan komma vidare.