Ur Introduktionen

Allt är inte stress…

Jag träffade en gång på en chef som inte visste vad hon gjorde för fel. Hon hade en medarbetare som under en längre tid påtalat att arbetsbelastningen var för hög. Eftersom det var en engagerad chef som tog sitt arbetsmiljöansvar på allvar, omfördelade hon arbetet så att belastningen minskade. Istället för tacksamhet från medarbetaren möttes chefen av frustration över lösningen. Chefen hade ju gjort allt rätt – lyssnat och agerat. Arbetsbelastningen hade ju minskat. Varför blev medarbetaren inte nöjd?

På en annan arbetsplats var en medarbetare på väg in i väggen. Hon arbetade hårt för att få verksamheten att flyta så bra som hon tyckte att kunderna hade rätt att kräva. Hon slet också med att försöka uppmärksamma sin omgivning på alla de hinder som fanns för att få till ett flyt i verksamheten. Omgivningen tolkade hennes propåer som att hon var stressad och hon blev rådd att uppsöka en massör eller gå en mindfulness-kurs för att lära sig slappna av. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Hur hon än försökte prata om olika verksamhetsfrågor så hörde hennes omgivning bara ”stress”. Hon insåg att det inte gick att få till en annan diskussion och att hennes ansträngningar hade varit förgäves. Utmattningen blev ett faktum.

I det första fallet är det medarbetaren som definierar sin situation som stress på grund av arbetsbelastning. I det andra är det omgivningen som tolkar signalerna som stress. I båda fallen görs ”korrekta” insatser respektive ges ”korrekta” råd. I båda fallen blir det bara värre.

… eller dåligt ledarskap

Ett annat begrepp som ofta används för att definiera problemen på en arbetsplats är ”dåligt ledarskap”. Definieras problemen som ”dåligt ledarskap” eller som ”en chefsfråga” behöver man åtgärda chefen. Hen skickas på kurs för att lära sig bli en bättre chef eller så byts hen ut. Inte sällan visar det sig efter ett tag att det inte blev så mycket bättre. Förklaringar som ”det sitter i väggarna” används för att beskriva varför det hela tiden blir som det blir. Det är en förklaringsmodell som sällan är hjälpsam för att komma till rätta med problemen då den gör de berörda till maktlösa offer för omständigheterna. De där ”väggarna” kan man inte göra något åt.

Exemplen ovan är tyvärr inte ovanliga. Jag har i mitt arbete både som forskare och som konsult, mött en mängd olika människor som saknar ord för att beskriva sin situation. I brist på bättre har de använt begreppet stress eller skyllt det mesta på chefen. Alla kan känna igen sig i den problembeskrivningen – de flesta har någon gång varit stressade och de flesta har erfarenhet av en icke fungerande chef – och det är lätt att få medhåll. Tyvärr leder det ibland till helt felaktiga analyser och emellanåt även till åtgärder som förvärrar situationen.

Vad kan det då vara?

Erfarenheten att traditionella sätt att angripa en osund arbetssituation ofta leder till en än värre situation har varit drivkraften bakom det forskningsprojekt vars resultat presenteras i den här boken. Om det inte är arbetsbelastning eller dåliga chefer, vad kan det då vara? Det är det jag har funderat på i mitt forskningsprojekt och det jag beskriver i den här boken.


Sagt om boken >>

Föreläsning, workshop, skyddsrond eller utbildning baserad på boken? Kontakta mig för en förutsättningslös diskussion: lisbeth.ryden@ellerr.se eller 0708-982771.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.